fredag 30 januari 2009

Man kan inte lyckas jämt

Kände mig misslyckad och patetisk efter att ha tovat en livmoder i min interpretation av David Lynch (ja, ni _får_ skratta, det gjorde vi på skolan med när vi konstaterade att livmodern mest såg ut som en av teletubbisarna). Lipa en skvätt på vägen hem och tänkte; jag får tröst-sticka (ni vet hur det brukar värma från garnet till händerna till armarna till hjärterummet). Som jag visserligen länge haft på känn nu, blev designen en besvikelse och trösten uteblev :-/ Det blir nog ingen beskrivning till den här. Flätmönstret syns ju inte ens. MEN, imorgon är jag åter positiv och inser hur varm och skön den är och hur vackert färgen lyser i deppvintern...





Jag swatchar till nästa projekt. Också i grönt...

5 kommentarer:

Anna sa...

Den är ursnygg! "fallet" i garnet syns, den sitter snyggt!
Tur att du sa att man fick garva babe, shit Alabama, en tovad livmoder... som en teletubbies... my goooooooood! Du är bäst.

Nina-Marie sa...

Men hjärtat! Den är ju snygg! Håller med Anna! Hoppas bara att du kan känna dig mer nöjd med livmodern, eller ska du göra om den?

Mot nya tider sa...

Den var skit snygg!!!! Och ang livmodern, du får köra järnet på torrtovning, du vet vi ska ju underöka processen, och som jag sa ha man en färdig produkt i huvudet är det lätt att bli besviken för man kan aldrig få det som bilden i huvudet, men ge inte upp fortsätt att arbeta med den så ska du se att det släpper sedan!!!

kristina sa...

Jag skall inte uttala mig om livmodern som teletubbis, men halskreationen är snygg och speciellt tror jag instoppad i en kappöppning.

stina sa...

hej! jag blev helt plötsligt tvungen att jobba som en tok hela veckan, men jag har fixat lite smågrejer och sett till att alla kan se bloggen nu, så berätta för alla du känner! skrev till en liten grej i ditt inlägg också, men ändrade så klart inget annat i inlägget, tyckte bara att det var bra att ha all intro-info på samma ställe.