Färga ull perfekt

Färga ull är inte lätt, skrev jag för ett tag sedan. Nu är jag benägen att ändra mig. Färga ull är både lätt och roligt - bara man vet hur man ska göra!

Jag har varit på färgkurs hos Mia Dehmer, kvinnan som gör de fantastiska Vickevira-produkterna. Jag kan verkligen rekommendera ett kurstillfälle hos henne! Jag har suttit och beundrat mina topsband i två dagar nu, och kunde knappt bärga mig innan jag fick börja spinna dem.

Åh vad det är underbart och viktigt med kunskap och inspiration!

WPI

Sommaren är spinn-tid för mig. Nu har jag spunnit loss igen, känns bra. Men ju mer man avancerar desto mer verktyg behöver man. Nu behövde jag en mätsticka för WPI, så jag tog med femåringen till träslöjdsalen och gjorde några tester. Samtliga har en skåra att hålla garnet i när man startar, samtliga är av mahogny och insmorda med bivax. Dekoren blev dock inte som jag tänkt mig, jag kunde inte sätta i stenarna jag planerat sätta i för jag hade inte borr i rätt storlek :/ Nåväl, ettrig som man är tar man vad man haver och klistrar till det ;) Den ovala akryl-ikon-fasetten fick jag sänka ner med kniv, eller rättare sagt en slö liten mattskärare som jag hade hemma, det var ett under att jag inte skar mig ;)


För er som inte vet vad detta är: det finns olika sätt att bestämma garns tjocklek, detta är ett av dom. Man rullar garnet runt den smala delen på stickan, vilken är en inch, och räknar sedan antalet varv. Då får man ett värde kallat wpi = wraps per inch.

Mitt mål med spinningen detta sommarlov var att färdigställa Seestern-garnet, vilket jag gjort men bild saknas. Målet var även att behärska navajo-tvinning. Det är ett sätt att göra ett tretrådigt garn av ett entrådigt. Se den här videon. Man kan använda samma teknik när man stickar, om man har ett allt för tunt garn som man önskar vore tjockare. Bara dra ut öglor löpande så blir det tretrådigt. Kolla här.

Den mörk petrolblå är min första testhärva. Jag fick in knycket och lärde mig hur mycket tvist jag skulle ha på singeln, den entrådiga.

Den här hallonröda merino/silkes-blandningen har jag 300 gram av, och med den ska jag öva upp mina navajo-skills så det blir riktigt jämt och fint när jag går på handfärgad ull sen :)

Sen föll det sig så att jag testar att göra entrådigt garn med. Jag köpte 150 g underbar merino/kidmohair/bamboo av Annuska på Fibershoppen som nog blir till en fin spetssjal om jag bara lyckas. Här ångas första testen och nu väntar jag på att det ska torka. Jag tyckte det var svårt att inte tvinna förmycket och inte för lite, ska bli intressant att se hur det faller när jag vevar av det.

Vit eller blå kant?

Det är frågan!

Färga ull...

...är inte lätt. Eller, det beror iofs vilka krav man har på resultatet. Jag har färgat mina tre första hg BFL, i tre olika nyanser. Den vita ullen blev en Eisvogel-variant, en klassisk nybörjarfärg kan jag tänka mig ;) Oatmeal-nyansen fick några mesiga växtfärgade toner och den bruna gick åt påfågelhållet, en färg som jag visserligen varit ute efter att skapa, fast i en starkare nyans.

Summa summarum: Jag ska färga med vit ull i fortsättningen och låta de dova tonerna vara, de är inte för mig ;) Det var rätt mycket jobb med det hela, även om det var roligt, så det kommer inte bli några kilon färgade i sommar. Och frågan är då hur jag gör med mina 500 g polwarth/wenslaydale/alpacka, som även den är lite oatmeal i färgen. Kanske spinna den au naturell? Beige är lätt att matcha ;)