Något helt fantastiskt hände mig igår, och nu måste jag berätta om det.
Som jag redan förtäljt är jag nu med spinnrock. Jag kom snabbt in i det tyckte jag, och efter mitt första lilla prov satte jag igång med den gröna merinon från
World of Wool. Jag hade spunnit i deras ull tidigare, på sländan, så jag kände mig hemma med den. Ullen uppträdde dock annorlunda på rocken, där jag inte kunde drafta (dra ut fibrerna) alls lika långt utan att garnet gick av. Jag tappade och fogade på flera ställen.
När jag hade spunnit upp all grön ull igår var det dags att ladda nytt.
Bästa Anna hade räddat midsommaren med några skyssta ullsorter och jag blev sugen på den flerfärgade. Klockan var typ halv tolv och jag "skulle bara" byta spole och provspinna den lite. Jag fick in rätt inställning direkt och förvånades över med vilken lätthet ullen spann sig. Lite till, tänkte jag. Bara till nästa färgskiftning, tänkte jag.
Innan jag visste ordet av satt jag i som i trans och bara spann och spann, trots att fingrarna vid det laget ömmade och foten hade blivit kall. Jag KUNDE bara inte sluta! Det gick som en dans, inte ett enda avbrott på garnet och jämt och fint blev det. Mot slutet draftade jag knappt utan styrde mest ullen att dra in sig själv. Spinnrocken blev som en förlängning av min kropp och var jag var i själen, det vet jag faktiskt inte. Det var ett helt nytt ställe. Ett underbart, lugnande, vackert och energigivande ställe.
Jag älskar Mr Louët. Det är han och jag nu. Bara vi två och snart en jädra massa ull!!! :D
Nu ska man låta dessa singlar vila innan det är dags för tvinning har jag hört. Så jag får väl prova en annan spole nu...
GLAD SPINNSOMMAR ALLA FRÄLSTA
